Arte a Soqquadro

Aquest diumenge l’Ecomuseu ha acollit una activitat dins de la sèrie d’activitats pel Fabriano Festival del Disegno.

El Festival de Dibuix Fabriano són unes jornades d’activitats relacionades amb el dibuix i la pintura celebrades a Milà durant el cap del 14 i 15 de setembre, tot i això, durant l’octubre, es troben activitats arreu d’Itàlia relacionades també amb aquesta temàtica i amb el festival. Una d’elles ha sigut a l’Ecomuseu de Villa Ficana, a Macerata.

L’activitat que hem realitzat es basa amb la idea i l’estil de Ursus Wehrli, un còmic i experimental artista suís, que en les seves obres mostra com hauria de ser realment l’art modern, recollides en el llibre “Tidyng Up Art”. En aquest llibre l’artista deconstrueix obres d’art famoses, classificant i organitzant els elements segons el color, la mida o la forma, o bé ordenant el “caos” de l’art modern. Alguns exemples són els següents:

Vincent Van Gogh, “Bedroom in Arles”:

 

René Magritte, “Golconda”:

 

Joan Miró, “L’or de l’atzur”:

 

En la jornada a l’Ecomuseu hem realitzat un taller anomenat “Arte a Soqquadro” (“Tidyng Up Art”) on nens i adults han pogut imitar la idea de Wehrli descobrint el llenguatge dels colors, símbols i les composicions de diferents obres de pintors moderns. Els participants han  conegut pintures de grans artistes com Miró, Magritte o Picasso i han ordenat els seus elemets com s’hi fos un nou trencaclosques.

A continuación us deixo algunes fotografíes de l’activitat:

     

Nosaltres també hem pogut gaudir de l’activitat fent les nostres propies deconstruccions

           

Annunci

Nous actes al Ecomuseu

Ciao a tutti!

Després d’organitzar l’acte de “La notte dei Parchi”, els 6 voluntaris vam viure una setmana treballant a l’ecomuseu de Villa Ficana (un des dos eixos en que es basa el nostre projecte de voluntariat, junt amb el parc de Fontescadella). Durant aquesta setmana els voluntaris havíem de decidir en quins dels dos eixos volíem dedicar gran part del temps del voluntariat, tot i que ens els grans actes de cada un dels eixos els organitzarem plegades. Finalment, la Klara, el Tim i La Siiri treballaran al parc i el Bror, la Marcelina i jo al Ecomuseu.

Les primeres setmanes al Ecomuseu no van ser pas tranquil·les. L’últim diumenge de setembre vam participar a la jornada nacional del Picolli Musei, un dia dedicat als petits museus d’Itàlia. Durant la tarda vam poder aprendre com fer una visita guiada pel barri de Villa Ficana i al Ecomuseu observant les nostres companyes del Servei Civil. Tot i això, la llengua encara segueix sent un obstacle important en la comunicació amb els nostres visitants, de forma que ens mantenim observant les visites i aprenent italià.

Aquest últim cap de setmana hem organitzat la primera festa d’aniversari al Ecomuseu per cel·lebrar els 10 anys d’una nena. Amb un grup de 12 nenes i aprofitant que sortia el sol, vam fer l’activitat de la “Caccia al tesoro”: després d’una petita visita pel tot el borgo, les participants havien de resoldre enigmes respecte la visita i un joc de memòria recordant els objectes que hi ha a les estances del museu.

Durant l’octubre començarem a organitzar les activitats per la tardor i l’hivern, entre elles la nit de Halloween i Nadal.

Us mantindré informada de tot els que anem fent!

Ciao un´altra volta!

Hej igen! Räddningen är här. Gammelmormor, världssjälen, den landsförvisade fjortonde aposteln. Kalla mig vad ni vill. Jag är här, jag är tillbaka. Såja. Ni kan andas ut. Här kommer inlägg nummer tvåååå.

Idag är det på pricken fyra veckor sedan jag lämnade min krubba av säkerhet och stabilitet för den gungande, rungande, sjungande förfärlighet till tillvaro som gemene man har kommit att kalla världen. Skämt åsido har jag det förträffligt i många avseenden. Mina kamrater gör verkligen skäl för deras samlingsnamn. Nu till en början har vi haft det väldigt roligt. Jag ber till både solgudar och trädandar var natt, att det håller i sig. Dom är alla väldigt duktiga på att bo i kollektiv. Dom har gjort det förut. Siiri i Spaninen, Klara i Argentina. Julia i Argentina. Tim i Spanien, Japan och Staterna. Marcelina fyllde ju trettio härom dagen så hennes resehistorik antar jag är för omfattande för era mycket innehållskritiska ögon.

Till arbetet! Jag fick välja. Park eller Museum. Vad hade ni valt? (Vet ni varför folk kallar mig världssjäl? Jo, för att jag integrerar mina läsare!) Jag valde museum. Jag är hittills mycket nöjd med mitt val. Vi anordnar konsttävlingar, rundturer, workshops och jobbar mycket med marknadsföring via sociala medier. Arbetsmiljön är ofta det femtiometerfråndörrenlokala fiket “Forno”. Där finns bakverk och Cappuccino för två Euro. Neeehä ni! Det har ni minsann inte där borta i kyliga gamla Svearike.

Vi försöker engagera oss så gott det går i diverse aktiviteter för att få så många italienska vänner som möjligt. Enbart för de förmodade lingvistiska framstegen detta skulle kunna innebära. Jag, Klara och Siiri testade på Acrobatics. Det var roligt! Jag och Tim testade contemporary dance. Det var inte roligt! Det var helvetet. Aldrig har jag blivit så fysiskt utmanad. Det var “try for free, beginer week” när vi provade. Trots det var alla trettio tjejer i salen innehavande av minst tio års erfarenhet var. Läraren känndes rysk, bitter och smått vildsint. Hon ville sätta dit oss omogna killar, som trodde vi kunde dansa. Vi lämnande med hängande huvuden. Jaja, nu i veckan ska vi prova teater, målning, vollyboll och basket. Hoppas dom är snällare. Nu ska vi springa iväg på streetfoodfestival med nyfunna italienska vänner. Arrivederci!

Här är en “promotionvideo” vi gjorde för Museet. Det ger en liten inblick i vad jag kommer göra det här året. LÄNK TILL VIDEO

 

Här var vi med i en dokumentärfilm om området!Här har vi vår tredje lektion i Italienska! Jag är sjukt taggad på Italienska!En bild från andra veckan. Katalonien bjöd in till matMecka!Vi åkte till Rom. Rom var fint, men det var lite för många som tyckte likadant. LÄNK TILL VIDEO, ROM

Här planerar vi ett event, en spökvandring som ska genomföras i området, med koppling till Villa Ficanas historia.Italienarna bjöd oss på middag. Ingen kunde hålla munnen stängd när avslöjandet kom. Det skulle lagas pasta.

Här hade vi ett event för att “promot:a” den italienska delen av prjektet. “Servizio civile”Här har vi brädspelskväll hos en lokal förening som heter “Game Labs”. På fredag är det MarioCartturnering.

Début de l’aventure…

Ciao ragazzi!

Septembre 2019: je débarque dans un nouveau pays dont je connais finalement très peu la culture et la langue. L’Italie! Cependant, dès le début, j’ai eu une très bonne impression générale de l’environnement dans lequel je vais travailler une année durant. Les cinq autres volontaires européens, tous de pays différents, et moi arrivons début septembre sous une pluie torrentielle dans la petite ville provinciale au riche patrimoine universitaire et religieux de Macerata.

Tous nous sommes un peu timides au début, mais très rapidement nous avons su trouver nos repères et appris à nous aimer les uns les autres puisque nous avons tous à cœur de faire de cette année une expérience commune incroyable. De plus, les italiens présents sur place, autant les coordinateurs que les volontaires italiens (qui ont à peu près notre âge) nous ont très chaleureusement accueillis. Ils seront nos collègues et nos amis ici pour l’année.

La première semaine a plutôt été une semaine d’intégration où nous avons découvert la ville, les gens et évidemment le travail. C’est-à-dire le musée, le parc et aussi le potager dont nous pouvons manger les légumes et dont on peut voir une photo ci-dessous. La vue y est absolument magnifique.

L’intégration se poursuit ensuite pendant tout le mois de septembre de plusieurs façons. Entre nous, les six volontaires européens de Suède, Estonie, Catalogne, Allemagne, Pologne et France donc, nous avons spontanément décidé de partir un weekend à Rome, un voyage qui nous a appris à mieux nous connaitre et à dépasser nos différences. Ce fût un superbe weekend dont l’image suivante laisse un témoignage photographique.

Ensuite, plus sérieusement, nous avons commencé à travailler, tous ensemble, tout d’abord dans le parc où nous avons organisé un festival sur le thème du cirque (la photo suivante est une cage que nous avons construit en bambou: au lieu d’y enfermer des animaux nous avons préféré y enfermer les humains) puis dans le musée.

Au bout de deux semaines, il a fallu faire des choix et nous avons scindé notre groupe en deux: trois volontaires travaillent désormais dans le musée et trois dans le parc. Attiré par les deux projets, j’ai fini dans l’équipe du parc Fontescodella qui cherche avant tout à attirer l’attention sur le grand soin que nous devons tous prendre de notre environnement. Ici, cela passe surtout par des activités avec des enfants où ils apprennent par exemple à reconnaître les différents espèces d’arbres présents autour d’eux ou à ne pas laisser de détritus par terre. Un des grands avantages de travailler dans le parc est que nous faisons aussi des excursions à la montagne comme en témoigne la photo suivante où on voit mon patron Alessandro en pleine action. Cela permet de découvrir la magnifique région que sont les Marches…

Avec ce travail, je réalise que je vais devoir rapidement apprendre un minimum d’italien pour pouvoir communiquer avec les enfants. Heureusement, il y a peu, nous avons tous commencé à prendre des cours d’italien assuré par notre organisation d’accueil. Il faudra maintenant aussi redoubler d’efforts de mon côté.

Nous ne sommes qu’au début de l’aventure ici en Italie mais j’ai déjà une très bonne impression générale de cet SVE. J’aime les gens que je côtoie au quotidien, j’aime l’environnement dans lequel j’évolue, j’apprécie tout dans cette expérience et je savoure chaque instant. Espérons que l’aventure se poursuivra comme ça encore un bout de temps!

 

Ciao a tutti!

Hej på er! Här kommer mitt första blogginlägg. Besvikelsen var stor när jag insåg att man endast kan ladda upp bilder utan premiumtillgång. Jag hade tänkt att detta skulle bli en bvlogg. Jag ska sondera terrängen och se om detta går att lösa.

Angående svenskan så är det tydligen tradition att skriva med sitt hemspråk, men jag tycker det verkar som en rolig idé att slänga in lite italienska vartefter det blir möjligt att slänga in lite Italienska.

Jag håller detta inlägg lite kortare för att dels kunna utforska formatet lugnt och sansat, men också till viss del för att jag snart ska springa iväg och se S.S. Maceratese spela. Jag ska fråga om dom behöver en värvning.

Här ovan är en liten bit av mitt rum. Jag ska inte sticka under stolen med att jag var smärre skräckslagen utav åsynen av mitt rum natten då vi kom, då jag inte ansåg att det var så charmigt, men nu har planeterna ställt upp prydligt bredvid varandra och tagit i hand och enats om att med lite affischer och tända ljus så ska nog detta smått vilsna nedgångna lilla fartyg kunna ros i land som något som skulle kunna kallas hemtrevligt.

Här är typ vår första middag tillsammans. Från vänster, Roberta, Italien, tillhör ett annat EU-program. Därefter, Marcelina Polen, Klara Tyskland, Júlia Katalonien!! INTE SPANIEN!! Daniele, finansansvarig för Gruca Onlos, Lärare i kinesiska och en mycket god vindrickare, Siiri Estland, jag!, Tim Frankrike. Tim och jag delar rum. Han är otrolig. Han kan fem språk, har studerat historia i fem år och är dessutom förbannat trevlig och snäll. Jag är mycket lycklig över att han är min rumskamrat. Sen längst ut till höger, Massimiliano, Italien. Han jobbar också för ett annat EU-program.

Lunch!

Här har vi Antoinetta! Hon är lika otålig som hon är odödlig. Hon är ansvarig för den stora trädgården där vi får arbete nån gång i veckan. I utbyte får vi mängder med färska grönsaker och frukt.

Antoinetta visar oss hur det ska gå till!

Utsikt från där vi bor!

För en vecka sedan fick vi reda på att det skulle genomföras ett event som heter “La notte dei Parchi”. Det innebar att vi fick planera vilka aktiviteter som skulle genomförs på vilket sätt. Temat för dagen var Circus och målgruppen barn och barnfamiljer. Efter en del planering och mycket praktiskt arbete med tillverkning av de olika attraktionerna blev det tillslut onsdag.

På onsdag hölls presskonferens!

Mer planering!

30 min med utanför Macerata ligger Civitanova! Det är lite större och har fördelar som en storslagen strand!

Lördagen kom!  Jag ansvarade framförallt för en attraktion som hette “Uomo Cannone”- Cannon Man. Där fick barnen genomföra en parkorbana där dom skulle “vara” kanonkulan som sköts iväg. Här kommer en länk till en video där man kan se lite vad vi gjorde!  LINK TO VIDEO

Kvällen avslutades med Open Mic. Mycket poesi och musik. Mycket vackert. Jag trivs väldigt bra hittills och tycker mycket om mina nya kollektivvänner. Kramar från Macerata:)

 

Open MIC!

E para animar uma noite quente de julho, eu, a Kristin e a Judith decidimos fazer um evento Open MIC no parque Fontescodella, um evento ao ar livre. Fez parte do nosso projeto pessoal. Fomos responsáveis por tudo o que envolve a organização do evento, desde a criação dos flyers a serem distribuídos à decoração do parque.

A Kristin fez belas decorações com madeira a serem colocadas nas árvores, para dar uma espécie de espírito de bosque encantado. Todas juntas, cozemos bandeiras de decoração (como aquelas que se colocam nos edifícios nos dias de festa) usando textéis do Centro del Riuso, para decorar o espaço. Como já tínhamos construído um hiper-mega incrível e sustentável cinzeiro com bamboo, com uma frase escrita por mim com o pirógrafo, em todas as línguas possíveis “Sou um cinzeiro. A natureza não o é. Deixa o teu cigarro aqui!”, também o usamos para o colocar no espaço exterior. Para animar, vendemos alguma cerveja e oferecemos fruta colhida diretamente das árvores do parque.

Foi um evento muito animado e, ao mesmo tempo, muito acolhedor. Adorei o espírito que se partilhava, adorei assistir às performances de música e de magia, adorei a temperatura de uma típica noite de verão, adorei ver o parque Fontescodella vivo e feliz…

E para acalmar aí os cavalos com este momento um tanto filosófico, deixo-vos umas fotos. Contemplem! E beijinhos e abraços!